bakgrund

tisdag 17 februari 2009

...

Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom

En storm vi måste orka rida ut

Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans

Att allting kommer ordna sig till slut

Men hur säger man till nån att här tar vägen slut

Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut



Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl

Om du ser mig i ögonen så säger dom att vi kan bara vara dom vi är så ge mig inga skäl,

för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl



Här är din drottning utan krona

Likgiltig och trött En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött

Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick

Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick

Och vad säger man till nån som vill börja om igen

Då det redan är försent, då man redan är på väg



Jag tvår mina händer i kärlekens namn

Du kan vinna allt, du förlorar ibland

Men vägen som vi färdas på, den leder, den leder ingenstans

2 kommentarer:

Nena sa...

Så sorgligt gumman det löser sig ska du se.. Allt har en mening även om det kanske är svårt att förstå den just nu.. Du verkar ha bra vänner som stöttar dig iaf skönt det.. tänker på dig *kram*

Nena sa...

ja hoppas du inte tog åt dig av små hundar bara hehe.. :S
de e bra me mig, vill att plutten ska komma ut nu bara hehe kram